Boken Taxi fick mycket media när den släpptes för något år sedan (2007). Att uppmärksamma taxichaufförer och deras erfarenheter och berättelser var något som var annorlunda, nytt, och kanske lite främmande för många. Boken bygger på Alexandra Pascalidous många möten med taxichaufförer, alla män, som gärna delar med sig, kanske inte så mycket av sina erfarenheter som just taxichaufförer, utan snarare sina andra erfarenheter. Många har en annan utbildning bakom sig, eller en annan karriär. Alla, i princip, har hamnat i taxiyrket av en slump eller som enda utväg till försörjning.

Det finns flera saker att säga om boken, eller saker som jag undrar över när jag läser. Vem och handlar boken egentligen om? Egentligen handlar bokens berättelser om taxi, eller om chaufförerna. Boken handlar om utanförskap, om drömmar, om inkludering och exkludering. Någonstans känns det som om det handlar om författaren själv, och hennes erfarenheter av att växa upp, med dubbel etnisk tillhörighet, i en förort till Stockholm. Det handlar om olika strategier att överleva helt enkelt.

En strategi som jag lite retar mig på, är den manliga skrytsamma och undflyende strategin. Männen frossar i sin egen dröm om manlighet, som bedragare, som hjältar, som sexatleter, som glidare, som eftertraktade eller som oskyldigt dömda fd fängelsekunder. Det är aldrig männens fel. De är bara offer av andras handlande, eller av myndigheternas raster. Om detta lite skrytsamma ton ligger hos författaren, som valt chaufför, intervjuat och skrivit berättelserna eller om det är en generell bild av taxichaufförer är väl upp till mig som läsare att fundera över. Om det ens är intressant att fundera kring.

Boken stryka ligger dock i det personnära. Att det är chaufförerna själva som berättar. Det är ju intressant med människor och deras berättelser. Samtidigt längtar jag efter att få höra om deras vardag som taxichaufförer. Vad ser de, vilka träffar de, hur ser de på samhället som de är en så viktig del av? Vad de varit med om, och deras livshistoria skiljer sig förmodligen inte från andra med brokig bakgrund.

Boken får två vardagar för det blir lätt lite tjatigt med alla “fantastiska” historier.