Lite som en längtan efter allmänbildning köpte jag Philip Roths bok envar. Ständigt återkommande som nobelpriskandidat väckte han mitt intresse. 

Envar är en livshistoria utan direkt kronologi. Den framgångsrike art directorn är sjuklig och har blandad framgång i relationen sin omgivning. Tre fruar och några förhållanden. Ett par söner som han saknar vettig kontakt med, och en dotter som avgudar honom. En ännu mer framgångsrik bror. Och när arbetslivet är över ägnar han sig åt ett förhållandevis framgångsrikt konstnärskap. 

Det är en engegerande historia Philip Roth knåpat ihop. Flödande språk och väckande infallsvinklar. Det är ett mycket gott hantverk av en extremt produktiv författare. 

Boken är på ca 200 sidor och mycket snabbläst. Jag läste den på en ToR-resa Malmö-Stockholm, och trots att det var lätt att komma in i boken, lätt att läsa den, så lärde jag aldrig känna huvudpersonen. Jag fick aldrig sympati för honom och inte heller agg. Så här i efterhand känns det som om Philip Roth gjort det lite enkelt för sig. Mannen är framgångsrik både i arbetslivet och bland kvinnor. Och där barnen självklart blir lidande. Gubbigt blir det när den drygt 50-årige reklammannen får i hop det med unga fotomodeller eller när huvudpersonen som drygt 70-åring flirtar med en ung kvinna, och förhoppningarna finns bara i Roths huvud. Det är bra för boken att det stannade vid blott en pinsam flirt. 

Envar får  tre vardagar av mig. Det är en fascinerande och lätt läst bok, som hade fått ett bättre betyg om Roth, eller en skarp redaktör, skurit bort de gubbsjuka partierna.