Jag vet inte vad det är som gör mig så uttråkad när jag lyssnar på Viktoria Bergsmans projekt Taken By Trees. Det är strongt att göra något eget, att bryta sig loss från The Concretes-kollektivet, att göra något stillsamt, nästan meditativt, näst intill minimalistisk konstmusik.
Kan inte låta bli att tänka på David Sylvian och Mark Hollis (och hans band Talk Talk) som också gjort liknande musik där entoniga ljud, rytmer och deras sång skapat en strålande helhet. Jag har lyssnat mycket på dessa gubbar, har kunnat deras låtar utan och innan, njutit av vissa synthljud, trumvirvlar eller symbaler. Det är svår musik att göra.
Med detta i bakhuvudet får Taken By Trees mig närmast att tänka på Konstfacks julbasar där det kunde stå något arty student och spela sina egna låtar i ett avlägset hörn på andra våningen.
Alltså, Taken By Trees är inte dåligt. Det är ganska eget, men sticker liksom inte ut. Bergsmans röst känner man ju sedan The Concrets-tiden. Men det räcker inte. Många låtar är fina, men lite tråkigt arrangerade/producerade.
Jag tycker att det är synd för jag tror att det är precis sådana som jag som är målgruppen för Taken By Trees, som gillar lite indie-, arty- och pretentiös musik.
Men tre vardagar blir det i alla fall. Mest för ambitionerna, och för att jag gillar att Viktoria fortsätter med sin musik. Nästa skiva kommer att bli jättebra.
Måste dock nämna låten Lost and Found. Toppen!
vardagvardagvardag