The Concretes-Hey Trouble

18 maj The Concretes-Hey Trouble

Musikalitet och intresse för grafisk design kan ta sig olika uttryck, kanske inte så mycket beroende av arv som av miljö.
Att växa upp på Bymarken i Jönköping ledde till ett mångårigt sjungande i Sofia Kyrkas gosskör där jag tillsammans med kompisarna sakta men säkert slussades in i körens målbrottsgrupp. Hade jag vuxit upp någon annanstans hade jag kanske startat ett band med mina kompisar.
Att starta band fanns inte ens i sinnevärlden. Att spela gitarr lärde jag mig först som 17-åring. Även om mitt trumpetspelande hade platsat i The Concretes fanns inte bandmiljön omkring mig.
Självklart är jag lite avundsjuk på The Concretes. Talangfulla, tja, jodå. Men uppvuxna i rätt miljö och med rätt kompisar för att starta band är de. Och känner ”rätt” folk gör de också. Det grafiska intresset får jag dock utlopp för även om jag inte designar mitt bands skivomslag.
Den tredje skivan har omgivits av en massa rykten och ”hyper”, och det är lätt att inte gilla dem vilket jag läst i många recensioner. Själv tycker jag att de på något sätt mognat till den tredje skivan. Inte blivit bättre, men lite tydligare. Det som är bra (A Whales Heart) och Kids) är mycket bra, medan det som inte håller riktigt är ganska dåligt.
Av detta korta, men aningen personliga, blir det tre vardagar från mig.